Senaste inläggen

Av Susanne Johansson - 21 augusti 2011 15:36

Mmm..Tankar runt det.Och jag tror att jag är långt ifrån ensam om att tänka så..Vi kanske bara behöver vara lite mer öppna kring ämnet.Våga säga att:Min biologiska mamma är eller var aldrig min egentliga mamma.Så tabubelagt är ämnet och så idoktrinerade är vi att vi knappt vågar tänka tanken.Än mindre yppa den..Då gör jag det nu då.Min mamma var min mormor.Det var hon som skötte mig när jag var sjuk,min egen ville inte ta risken att bli smittad,nämligen.Jag var 11 år gammal.Det var hos mormor jag fick sova när jag hade mardrömmar,och jag minns fortfarande hennes doft av nattlinnet hon bar.Hur varmt och tryggt det var att få krypa upp bakom mormor i hennes säng.Hur hennes kök på sensommaren doftade av körsbärssaften hon lagade,och av kåldolmarna.Och köksfönstret på vid gavel,fast det var humlesommar..Hur stökigt det var i hennes kök,en salig oreda bland kastruller och karotter.Men maten var god.Mormor var orädd och frispråkig,för frispråkig för min egen mamma som inte ens kunde hantera sina egna sjuka barn.Än mindre säga något "opassande"Allt för fasaden utåt.Allt.Till vilket pris som helst.Även om det kostade henne sin egen familj..Ett högt pris att betala,som hon försöker reparera idag.Tyvärr är hon 30 år för sent ute.Och återigen ser jag det materiella som så många värdesätter mer än kärlek och gemenskap.Jag är hellre ihop med en fattiglapp som jag älskar,än en man som hon har valt..Jag glömmer aldrig hennes ord till oss;Jamen han är ju snygg och har det bra ställt.Hon valde den elakaste mannen jag nånsin stött på.En liten terrier som morrar mot allt och alla.Totalt asocial..Men hon fick ju det liv hon ville ha.Hus,landställe,båt och en ny dotter som hon kunde forma som hon ville.Som inte vet ett dugg om vad vi har gått igenom.En nystart.På våra minnens bekostnad.Bort med det gamla livet.In med det nya.Och vi fanns inte mer..Åren under hennnes singelliv var helt plötsligt raderade.Och dom flyttade in i mina morföräldrars hus..Detta hus så fyllt av värme,av liv,av vänner blev en iskall källare där ingen fick komma in om man inte hade rätt blod i ådrorna..Dom vackra frukträden strök med först.Och sen rosorna..Allt dog.Allt för att upprättahålla statusen.Idag bor jag själv i Västmanland där min mormor kom ifrån och jag känner igen hennes uppriktighet och frimodiga tal i människor jag möter här..När jag 15 år fick jag upprepade bihåleinflammationer med hög feber,men jag minns att min mamma satt i köket på nedervåning och sade:Nej,jag kan inte gå upp dit.Jag kan inte bli sjuk.Jag glömmer det aldrig..När min mormor dog,dog min mamma.Och i allt hon var för mig är jag idag för min egen son.Så,mamma är inte alltid mamma..Välj själv den kvinna i ditt liv som var och är din mor.Oavsett vad det står på födelsebeviset.

Av Susanne Johansson - 21 augusti 2011 14:05

Just det..Vi har missat något här.Vi som är så moderna och tänkande och effektiva hela tiden.Vi som anser oss vara så fulländade och utvecklade och som lever i den berömda dataåldern..Vi är värre än Neanderthalarna.Vi har inte kommit någonstans utom bakåt..Det har blivit så viktigt för oss med den materiella statusen att vi glömmer bort livets egentliga värden.Jag är ateist,tror på mig själv och min egen inneboende godhet,tror på att den bär mig hela vägen.Om det nu finns någon "Gud"så vill jag tro att jag bär det gudomliga inom mig.Vi klagar på allt..Barnen kinkar och gnäller,jobbet är bara jobbigt hela tiden..Vännerna suger och vädret är dåligt och maten på restaurangen igår var inte riktigt som vi ville.Vilket kvalificerat skitsnack vi ägnar oss åt.Och så mycket energi vi slösar på att göra det.Så många falska relationer vi lever i,så mycket förljugenhet vi har..Det finns en skogsdunge därute i din skog som är full av feta blåbär,det ligger ett barn och sover i sin säng i kväll hos dig.Du behöver inte bevista ditt barns begravning som många familjer i Norge måste göra nu..För dom är vår vardag lyx.För mig just nu är det över-lyx att ge min son frukost på morgonen,fast han knotar över gröten.(Han är 13 och "Pubbe")Tänk till nu.Vi är patetiska i vårt överflöd,och i allt vi har..Vi glömmer vad som verkligen räknas.Vad som räknas är våra barns skratt när vi busar i soffan och kittlas,vad som räknas är att vi har barn att tjata på,hur tufft det än är..Glöm inte bort vad du har.Som så många i vårt grannland inte har idag.Breivik tog,men förhoppningvis gav han också i allt det mörka.Han gav oss lärdomen att uppskatta det vi faktiskt har.Kanske hade vi glömt det..Kanske har guden 2 ansikten.Ett ljust och ett mörkt.Kanske var det nödvändigt att lära oss en läxa,även om den var dyrköpt.Och jag tror att lärdomen är så här:Var rädd om det du har när du har det,det kan tas ifrån dig när som helst..Var inte övermodig i ditt överflöd.Var tacksam istället.



















Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Augusti 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards